Tobak var länge en planta som odlades i stor skala i Sverige och de sista skördarna såddes mellan år 1998 och 2000. Numera är tobaken en importvara som fraktas till Sverige för att raffineras i svenska snusfabriker.

Tobaksplantor drivs vanligtvis upp i växthus fram tills dess att de är ungefär 1 decimeter höga. De planteras därefter ut och anses som fullvuxna och redo för skörd efter ungefär 10-12 veckor.

Skördeprocessen är i jämförelse med andra grödor lite speciell. Tobaksplantor mognar nämligen nedifrån och upp och mognaden tar lite tid på sig mellan varje bladpar. Odlaren måste därför börja med att skörda bladparet längst ner för att sedan vänta några dagar innan nästa par skördas och så vidare, tills hela plantan är skördad.

Efter skörden torkas tobaksbladen vanligtvis i en lada. När tobaksbladen blivit av med ungefär 80 procent av fuktigheten fraktas de hela till Sverige.

Väl framme i fabriken inleds tillverkningsprocessen med att bladen finfördelas. Här är det frågan om olika grader och varierande metoder av finfördelning beroende på vilken typ av snus tobaken ska användas till. Gemensamt för den finmalda tobaken är dock att den blandas med vatten och salt. Saltet tillsätts dels för smakens skull, men också för att det får tobaken att hålla längre.

Därefter går tobaken igenom en process som går att likna vid pastörisering, det vill säga att den hettas upp. Detta har två syften; dels blir man av med mikroorganismer och dels förlängs hållbarheten ytterligare.

Den upphettade snusblandningen svalnar och därefter tillsätts smaktillsatser och annat som karaktäriserar de olika snussorterna. Vid det här laget har tobaken gått hela vägen från tobaksblad till färdigt snus och är nu redo att förpackas. Lössnus förpackas direkt i dosor utan några andra åtgärder. För portionssnus gäller att det förs in i en strumpa gjord av cellulosa, lite som när man stoppar korv. De kapas därefter av till lagom stora portioner och förpackas i snusdosor.