Snusets historia tar sin början då Christoffer Columbus år 1497 misslyckades med att finna en västlig väg till Indien men istället fann Karibien och Amerika. I Karibien stötte Columbus och hans besättning på indianer som drog in ett finmalet pulver i näsan. Det finmalda pulvret, skulle det visa sig, tillverkades av vad som numera är känt som tobaksplantan.

De portugisiska sjömännen blev såklart nyfikna på vad detta var och tog med sig tobaken tillbaka till Portugal. Det var Europas introduktion till nikotinets effekter.

Tobaken sågs inledningsvis som en medicinalört. Från början till mitten av 1500-talet var det inte ovanligt att portugisiska munkar ordinerade sjuka att sniffa finmald tobak. Det ansågs kunna bota bland annat syfilis.

Det var Frankrikes ambassadör i Portugal, Jean Nicot, som skulle komma att ge namn åt nikotinet. Han gav under 1560-talet Frankrikes drottning rådet att testa luktsnus får att få bukt med den huvudvärk som regelbundet plågade henne. Det hjälpte tydligen, och det gjorde Nicot så förknippad med tobakens effekter att Svenske Carl Von Linné senare skulle ge tobaken det latinska namnet Nicotiana Tabacum.

Det var någonstans i samband med detta som synen på tobak skulle skifta från att vara något som användes i medicinska syften till att betraktas som en drog och något som i första hand var till för fint folk. Bönder och andra i lägre samhällsklasser som hade tillgång till tobak använde sig i första hand av tuggtobak.

Själva snuset uppfanns senare och är att betrakta som en svensk uppfinning. Det var nämligen i Sverige man kom på att det gick att blanda tobak med salt och vatten och lägga det under läppen.

1700-talet såg snuset bli en väldigt populär produkt. En snusdosa var en närmast obligatorisk accessoar bland fint folk i de högre klasserna. Snusets status som något som främst brukades av adeln och rika köpmän förändrades i samband med franska revolutionen. Sedan dess har snuset främst varit förknippat med bonde- och arbetarklassen.