Snus betraktas av många som något typiskt svenskt, och nog är det i viss utsträckning så. Det förknippades länge först och främst med arbetarklassen men är efter att cigaretternas popularitet avtagit, någonting som nyttjas av alla samhällsklasser.

Snus och tobaksvaror var från början någonting som hörde adeln och köpmannaskrået till. Det var en statusmarkör. Det är därför inte särskilt förvånande att snusdosor förr i tiden kunde vara ganska påkostade. De tillverkades ofta av material som porslin, trä, näver och till och med i silver eller guld. På den tiden nyttjade fattigt folk tobak mest i form av tuggtobak. Nuförtiden är det vanligast att dosorna är tillverkade av plast eller pressat papper.

En liten och mindre känd konsekvens av den franska revolutionen var att tobakens konsumtionsmönster förändrades. Adeln och människor med pengar gick över till att röka cigarrer istället medan priserna på snus, eller vad som på den tiden kallades för snus, sjönk. Det var i förlängningen av det som det moderna snuset skulle uppkomma.

I historien finns exempel på att snusandet blev en svensk identitetsmarkör. Avsaknaden av snus betraktades som ett problem för de svenskar som utvandrade till USA under de svåra åren i mitten av 1800-talet. Många tog med sig snus till staterna och med det mycket av den svenska snuskulturen. Snus blev i och med det en svensk identitetsmarkör i staterna. Påfallande ofta kallades huvudgatorna i de stadsdelar där de flesta från Sverige bodde för snusboulevarden.

Innan de stora snusfabrikanterna började dominera marknaden för snus från mitten av 1800-talet så odlade många svenska bönder sin tobak själva och gjorde sitt eget snus. De malde tobak i kaffekvarnar eller snuskvarnar som de byggt själva. Självhushållning av klassiskt snitt.

Kanske går det en rak linje mellan de självhushållande bönderna och den raggarkultur som senare kom att förknippas med snusandet. Vad tror du?